Poesi är NU!
Poesi är vad du känner, tycker, gillar, ogillar, saker som händer, saker som inte händer, dina händer.
Om du inte fattar va de gamla döa poeterna snackar om, så skit i det! Det handlar ändå inte om dig.

Jag fick frågan för några dagar sedan, av en grabb, vad poesi var för något? Finns det regler? Finns det förhållningssätt? Är en dikt en dikt på grund av utseende, ordval, tempus, uttryckssätt eller vad?

Naturligtvis svarade jag nej på frågan. En dikt kan se ut precis hur som helst. Det finns inga regler!

Men, sade han, hur kommer sig det då att du när du ser en dikt, omedelbart vet att det är en dikt?

mmm…nåt att tänka på!

Enligt nationalencyklopedien är dikt ”en litterär term som vanligen avser språkkonst i bunden form, med mer eller mindre regelbundna metriska mönster, och ofta innehåller rim av olika slag.

Okej, du har skrivit ett antal ord i mer eller mindre regelbundna metriska mönster…men


HUR VET DU ATT DIN DIKT ÄR BRA?
Det vet du inte!
Vad vill du med din dikt? Förändra världen? Berätta för någon om din olyckliga kärlek? Visa för snyggingarna av det motsatta könet att du är intelligent och hoppas på ett ligg?

Då är din dikt bra!

Grundläggande för en dikt är…att poeten vill något med den. Sen kan den (tror jag) se ut hur som helst.
Den kan vara lång, kort, ful, snygg…eller oerhört kompakt.

En av mina favoritdikter har Stefan Hjalmarsson skrivit. Den består av två delar, och är alltså per definition en svit!

?

!

En smula oväntat, eller hur! Men tänk efter. Den är ju essensen av allting. När jag såg den första gången, övervägde jag att sluta skriva dikter. Jag kände instinktivt att det är den slutgiltiga dikten. Nu är det klart, så att säga. Nu får vi gå vidare.

Men det är min tolkning av dikten. Stefan hävdar (och det är ju trots allt han som är fadern till dikten, så han borde väl veta) att titeln är frågetecknet och själva dikten är utropstecken.
Jag tycker att ”min” version är snyggare och effektivare, men det bevisar väl bara att vi är olika, vi människor. För mig är dikten en vägledare, ett bevis för att det går att skriva hur fan som helst!

Jag tror att det är enkelt…om du har ett mål med din poesi, så funkar det!
Svårare än så behöver det inte vara!
Eller som Jack Nicholson sade på en audition för länge sedan.
Regissören tittade en stund på hans rolltolkning, men avbröt honom, med följande ord:
-Det här funkar inte Jack. Det finns inget liv, ingen magi!...

Jack höjde ögonbrynet, på det där sättet bara han kan, och replikerade
-Har det aldrig fallit dig in, att det kanske finns det, fast du inte förstår det...?

SÄTTER MAN SIG NED OCH SKRIVER BARA, ELLER VADÅ?
Tja det är väl upp till var och en. Det finns lika många sätt som det finns poeter.
För min del fungerar det bäst om jag stänger av hjärnan. Alltså…jag skriver oftast när jag är upptagen med annat. Duschen är bra! Att diska är bra! (när det gäller disken, tror jag att undermedvetet forcerar fram dikter, för att slippa diska färdigt alltså. För när man får en rad eller en idé i huvudet, måste man kasta ned den på papper. Ha gärna ett särskilt block eller skrivbok för ofärdiga dikter och tankar. Du kanske inte gör något med dem idag eller i morgon, men kanske om fyra månader har iden växt färdigt. Eller så händer det ingenting…det vet man inte! Det är sånt man inte vet!

När man läser ”de gamla hederliga” poeterna, fattar man inte mycket. Det kryllar av hänvisningar till ett samhälle och en omvärld som inte är aktuell för oss. Och hänvisningarna till tusen år gamla berättelser och anekdoter. Om du inte har så bra koll på såna grejjer, så bry dig inte. Året är 2004 och skriv om det istället för katten!

Hellre stå på scen än sitta och damma i en bokhylla!

Hur är din normala samtalston? Går du omkring och svär som en jävla borstbindare med fullt av slanguttryck? Då kanske du inte skall sitta ned och försöka dig på ”fina” formuleringar. Då kan det ofta bli tillgjordt. Man skriver inte bra poesi med ett synonymlexikon i ena handen och SAUL i andra!

Men en varning skall utdelas!
Om du funderat på att börja formulera dina tankar i poesi, så tänk efter!
Det är nämligen starkt beroendeframkallande! Bara så att du vet! Du är fast redan efter första dikten!
Så har du då skrivit några dikter, och du känner att du vill dela med dig och…

DET ÄR DAGS ATT LÄSA INFÖR PUBLIK!
om du vågar!
För det är nervöst! Det är så nervöst att det gör ont! Men det är bara bra! Adrenalinkicken är nyttig och gör dig tänd inför ditt framträdande. Så strunta i att du inte vågar! Strunta i din andnöd och att din puls är bortåt 400! Strunta i att du är så nervös att du är på väg att dö! Spring upp på scenen och ta publiken med storm!

Att läsa dikter offentligt är en pina. Jag gjorde det härom tisdagen. Poesi i Halland anordnade Poetry Slam i Falkenberg, och jag vågade mig dit. Uppskruvad som jag var inför tävlingen satt jag i tre dagar och valde ut lämpliga dikter; skall jag vara rolig eller allvarlig? Rimmade dikter eller inte?
Tja nu har jag ju inte så många, så det fick får väl gå ändå...

Tisdag kväll. Jag sitter och bläddrar frenetiskt bland mina poem. Snart är det min tur. Jag har handsvett och byxångest. Vad är det jag gett mig in på?
De andra är ju säkert jättebra, och mina dikter...i bästa fall blir jag inte utskrattad. Eller ännu värre...jag kanske mottas med kompakt tystnad. Jag funderar allvarligt på att smita. Det gör jag nog, det måste jag. Jag fixar inte det här! Jag är så nervös! Skall jag berätta att jag går, eller skall jag bara sticka utan att någon märker det?

"Och nästa poet, Henrik Ström!"
Satan! det är min tur, jag kan ju inte dra mig ur nu, de står och väntar på mig. Vilken dikt skall jag ta? Vilken dikt ska jag ta?
Ojojoj vad tid jag tar på mig, alla står och tittar på mig och undrar vad jag håller på med. Skall jag vara ärlig, undrar jag detsamma!
" Ont gör det" får det bli. Den tyckte ju min kompis var skojig. Får jag bara publiken att skratta, så är jag hemma.
Uppe på scenen tar jag god tid på mig att rätta till mikrofonen. Jag upprepar för mig själv, som ett mantra: "Jag äger scenen! Jag äger scenen!"
Jag börjar läsa...

Efter dikten tackar jag för mig, gör mig förvånad genom att stå kvar på scenen, och tittar mig omkring på publiken. De applåderar. Förvirrad och lycklig styr jag mig mot baren och beställer en kopp kaffe. Inget socker, jag behöver inte mer energi än jag har. Adrenalinet sprutar ur öronen, jag kan inte stå still. Jag har lärt mig något nytt idag. Att läsa dikter offentligt är underbart. Vidrigt underbart!

Det finns en hel del att tänka på när man väl står där men strålkastaren i ansiktet och mikrofonen väntar på att du skall börja tala i den.

* Ta dig tid att vänja dig vid scenen. Ta ett par djupa andetag. Det är lugnt! Det som för dig känns som flera minuter är i verkligheten bara ett fåtal sekunder.
* Om mikrofonen är för hög eller låg, justera den! Det är faktiskt tillåtet, och ingen kommer att sucka högljutt och se på klockan. Jag lovar! Får du inte ordning på micken, be konferencieren om hjälp. Om du måste anpassa dig efter mikrofonens höjd, kommer du inte göra ditt bästa.
* Så! Nu är micken på plats, och du står, rak i ryggen, ungefär en decimeter från micken. Ta dig tid att syna publiken en smula. De känner sig delaktiga om de får en halv sekunds ögonkontakt med dig. Välj ut en som du kan vila ögonen på då och då. Men titta inte en enstaka person i ögonen under framförandet. Låt blicken flacka över publiken.
* ÄG scenen! Det är kanske inte så enkelt som det låter, men är viktigt. Om du slappnar av där du står och känner dig trygg (nåja, eller åtminstone lite halvsäker i alla fall) så äger du scenen. Om du känner att du vågar göra vad du vill, även om du någonstans inom dig är övertygad om att du gör bort dig, då äger du scenen!
* Om du har fusklapp med dig (för man får ha fusklapp med sig, även om det är mer effektivt utan), se till att du har skrivit tydligt med stora bokstäver, så att du inte behöver leta i texten efter var du är. Om du håller den i handen eller har den på ett ställ spelar ingen roll. Försök bara ha den i så nära titthöjden som möjligt, så du inte behöver böja dig för att titta till i ”facit”

POETRY SLAM SÅ BÖRJADE DET
Estradpoesi (alltså muntlig poesi) är mycket gammalt. Redan när de första stapplande orden kom över människans läppar, skapade poesi. Den muntliga traditionens kännetecken är nu-het, den är här och nu. Den är föränderlig, för man kan ändra och lägga till eller dra ifrån hur man vill från framträdande till framträdande.
Till skillnad då från det statiska mediet som böcker ju är. Det är ju inte lätt att ändra i en dikt som är distribuerad på papper i tusentals exemplar…eller hur!
Estradpoesin är alltså aktuellare och på många sätt effektivare, eftersom du kan ta bort delar som du känner inte fungerar. Du kan alludera på någonting som hände igår, eller kommer att hända imorgon.
Samtidigt är den mer förlåtande, man behöver inte väga varje ord på guldvåg, eftersom dikten flyger förbi och är bara kvar i åhörarnas minne som en känsla, det exakta ordvalet är det inte många som minns.

De första tävlingarna i Poetry Slam hölls i USA på sjuttiotalet. Där har formen vunnit fotfäste och är jättestort, varje dag hålls det tävlingar nånstans i USA. Det är en ny och kul tradition. De har hållt på länge, och blivit riktigt bra. Här i sverige är tävlingsformen ganska färsk och kan inte riktigt mäta sig med amerikanarna…ÄNNU!

Fast ett svenskt lag har faktiskt vunnit över ett amerikanskt lag! 1997 är ett årtal vi slammare minns…

Ett av de första slammen i Sverige hölls på Grimsholmen 1995, i en lada med sågspånsgolv. Vinnare där blev en viss Bob Hansson. Har ni hört talas om honom? På den tiden bodde han i Helsingborg och hade dreads. Nåja..

POETRY SLAM IDAG
Idag finns poetry slam representerat på ett flertal orter i Sverige. Umeå, Göteborg, Stockholm, Borås och Malmö för att nämna några.
Poetry slam är som sig bör, eftersom den drivs av poeter, en ganska flummig organisation. Helt definierade regler finns inte, och vem som helst kan arrangera Poetry Slam´s. I Halland är det främst Poesi i Halland som arrangerar. Poesi i Halland har nyligen haft ett flertal kvaltävlingar inför SM i Poetry Slam.
I Halmstad, Varberg, Falkenberg, Hyltebruk och Laholm har tävlingar hållits. Vinnarna har gått vidare till en Hallandsfinal, som gick av stapeln härom veckan i Halmstad. De fyra bästa därifrån bildar ett officiellt Hallandslag som åker till Avesta för att tävla i SM.

Några regler finns det dock:
Dikterna skall vara originaltexter framförda av poeten själv
Du har tre minuter på dig att läsa (per dikt då alltså!)
Klockan börjar ticka när du sagt ditt första ord, eller när du börjat på annat sätt genom rörelser eller dylikt
Du får inte använda rekvisita när du läser (förutom i triathlon, som jag återkommer till)
Dikterna bedöms av personer i publiken. En del av åhörarna är jurymedlemmar och betygsätter dikterna från noll komma noll till tio.

Man kan tävla i fem olika grenar; lag, triathlon, individuellt, röst och rörelse samt improvisation

Individuellt
precis som det låter. En poet tävlar med sina dikter helt själv.

I lagtävlingen bildar fyra poeter ett lag. Poeterna läser sina dikter själva, men poängen räknas till laget. En liten kul grej kallas teampeace, då flera lagmedlemmar framför dikten tillsammans.

Thriatlon är en annan gren där man tävlar i lag, med tre på scenen samtidigt…en poet, en dansare och en musiker. Dansaren och musikern, är det tänkt, skall illustrera poetens text.

I röst och rörelse illustrerar poeten själv sin dikt genom att röra sig på lämpligt sätt. Tanken är att text och kroppsrörelser skall bilda en oskiljaktig enhet.

Improvisation är den femte grenen, och är ny för i år. Den är väl ganska självförklarande, men jag skall ändå ge er lite kött på benen. Poeten går upp på scenen. Väl där får han ett ämne, och sedan har han trettio sekunder på sig att skapa en dikt. En halv minut för att skriva poesi…det du, tranströmmer!

SM i Poetry Slam hålls av olika poesiföreningar varje år. 19:e maj är det Avestas tur att arrangera tävlingen.
Ett femtiotal halländska poeter var med och kämpade om de fyra platserna i Hallandslaget. Många äro kallade, få är utvalda…
För er som inte får vara med på SM:et så är det ett Poetry Slam på ”Smedjan” i morgon klockan 19:30.
Om allt går som det skall så blir det uppvisning på grenen triathlon.
Det kommer även att vara Öppen Scen så de som vill kan testa att stå på scen och läsa sina dikter.
Vill du inte läsa dikter är du välkommen som publik! Så tveka inte...var inte blyga…kom till smedjan och se morgondagens poeter redan nu! (kanske du är en av dem?)

POESI I HALLAND
basen för poetery slam i halland heter Poesi i Halland och grundades 1999. Dess syfte är att främja poesi i alla dess former. De organiserar poesitävlingar, poesikvällar och ger ut en kulturtidskrift med poesi och konst som kommer ut lite då och då. FLUM är dess namn.
Medlemskap i föreningen kostar femtio kronor. Vill ni bli medlem är det bara att säga till oss när vi är klara, så noterar vi er och så får poesi i halland ta kontakt med er.

CAFE ORD
Tanken med café Ord är att få ett ställe där man kan träffa folk som också skriver.
Där kan man ha skrivövningar och leka med ord.
Där kan man läsa upp sina dikter för dem som är där, och man kan öva in sina dikter för att framträda med dem.
Jag tror nämligen att det finns en massa människor som vill stå på scen och läsa upp sina dikter, och sedan har jag en förhoppning att det skall komma folk som vill tävla i Poetry Slam dit…
Halmstad är väl den stad i Halland som har flest poetry slammare och det vill jag ändra på…
Och så får jag en anledning till att baka bullar…

Poesin är alltså till för alla! Hur den ser ut eller låter spelar mindre roll, huvudsaken är att du läser och skriver poesi, och träffar andra som gör det!
För jag är säker på att alla här har läst en bok som etsat sig fast i medvetandet. En ide som finns kvar länge länge efter att ni lagt boken ifrån sig. Kanske till och med fått er att få nya vanor eller nya sätt att se på livet. Ord är makt! Använd den makten! Kanske du också kan förändra världen…eller åtminstone ditt liv…

det vet man inte…

det är sånt man inte vet!